Guldfisken – vacker och fascinerande att titta på, men deras hjärna har vi ofta skämtat om.
Det där med att ha minne som en guldfisk kommer ganska snabbt på tal, då någon är glömsk eller förvirrad, och det är knappast i positiv bemärkelse.
Döm av min förvåning och bestörtning när jag för ett tag sedan läste en artikel med statistik från forskningsinstitutet Statistic Brain, där de märkt förändringar hos guldfiskens- och människans koncentrationsförmåga.
År 2000 var vår koncentrationsförmåga, vår genomsnittliga tid för hur länge vi effektivt kan fokusera på en sak 12 sekunder, och guldfiskens förmåga låg på 9 sekunder.
År 2015 låg guldfisken fortfarande tryggt på 9 sekunder som den i genomsnitt kunde fokusera effektivt på en sak, medan vi människor hade hamnat på 8 sekunder!! En sekund lägre än guldfisken!
Vi har förlorat 4 sekunder, mer än 30% av vår koncentrationsförmåga på bara 15 år!
Nu är det år 2019, jag tror inte jag vill veta aktuell statistik.
Hur kunde det bli så här?
Många nämner vår digitala livsstil som orsak. Vi blir mer och mer vana vid att det alltid ska ”hända” något. Vi måste alltid vara nåbara och uppkopplade. På väg till arbetet lyssnar vi på någon podd i öronen samtidigt som vi scrollar igenom nyhetsflödet på sociala medier, flyttar blicken lite fort till fönstret och scannar snabbt av var vi är, räknar hur många stationer vi passerat med pendeln och tänker ut vad vi måste komma ihåg att handla när vi åker hem från arbetet i kväll.
Varför gör vi allt samtidigt?
Multitasking som vi gärna ägnar oss åt när vi vill vara effektiva, har visat sig leda till motsatsen. Då vi gör flera saker samtidigt ökar stressen, vårt IQ sjunker, och det vi presterar kan minska med hela 40 procent.
Jag hör Sverker Olofssons stämma i huvudet ”Ska det verkligen vara så här?”
Och egentligen, hur mycket missar vi för att sakerna konkurrerar med varandra, konkurrerar om vår uppmärksamhet?
Kan det vara så att jag kanske missar själva livet? Livet som är här och nu?
Missar jag att se skönheten i alla färger när jag kikar ut genom fönstret på pendeln för att jag inte ger det min fulla uppmärksamhet?
Missar jag att bli berörd av podden och att få nya infallsvinklar av livet för att jag inte ger lyssnandet min fulla uppmärksamhet?
Missar jag det där lilla inlägget på sociala medier från en nära vän som verkligen skulle vara betydelsefullt för mig att läsa, för att jag inte ger det min hela uppmärksamhet?
Digital livsstil och multitasking, jag tror jag gör som Sverker, öppnar locket till soptunnan i röd plåt och kastar in dem där.
Jag vill åtminstone uppleva livet som en guldfisk.