Vår hjärna tar hela tiden in stora mängder information från vår omgivning genom våra sinnen.
Färger, former, ljus, ljud, smaker, dofter, mängder av impulser till vår hjärna.
Enormt mycket mer än vad vår hjärna kan hantera.
Jag har läst en siffra så hög som att av 11.000.000 bitar information som tas in varje sekund,
så tas 10.999.960 bitar bort! För vår hjärna fixar bara att hantera runt 40 bitar information/sekund.
Det vår hjärna inte bedömer som väsentligt läggs inget krut på utan plockas bort.
Vår hjärna är det organ som bränner mest energi i hela vår kropp.
Hjärnan utgör bara två procent av vår totala kroppsvikt, men den slukar mer än 20 procent av de kalorier vi stoppar i oss. För att spara energi så generaliserar vår hjärna verkligheten för oss, håller sig gärna i samma gamla ”tanke-hjulspår” och suddar bort sådant som den anser att vi inte längre behöver.
Vad kan vi dra för slutsats av det här?
Jo, att den information som min hjärna ger mig, faktiskt inte är hela verkligheten.
Ok, vår hjärna plockar bort en massa och väljer själv ut vad den tycker är väsentligt för mig (inte konstigt att jag tycker att det fattas en massa bra saker ibland).
När den då väljer, hur gör den sina val? Gör den även förenklingar här?
Japp, vi människor ser och minns sådant som stärker vår egen uppfattning, det är ju ändå enklast.
Letar vi efter någon information, så tar vi gärna den som stödjer vår egen teori, tänk så skönt att få bekräftelse på att ha rätt!
Ju mindre kunskap vi har angående ett visst område, desto mer överskattar vi vad vi kan inom just det området.
Här finns det exempelvis ett antal personer ur vår befolkning som har stenkoll på hur vårt land ska styras och skötas, särskilt från köksbordet.
Dessutom är vår tilltro till hur ofta vi har rätt överdriven, speciellt om vi är ganska säkra på vår sak.
Träffar vi någon person som ger oss en positiv bild av sig själv, så per automatik tillräknar vi dem ännu fler positiva egenskaper, utan att de behöver besitta dem.
Om sen den här positiva, smarta och trevliga personen skulle göra något negativt, överser vi gärna med det.
Vårt första intryck av en person/grupp/företag låter vi hänga kvar, och vi har sen svårt att se förändringar, positiva så väl som negativa. Det måste till en hel del för att vi ska ifrågasätta och frångå vårt första intryck, för det kräver ju en del av oss.
Generellt så är vi människor mer förlåtande och har mer överseende mot oss själva, än mot andra då ett misstag har begåtts.
Vi ser fler och mer betydande positiva effekter av vårt eget arbete eller beteende, än av andras.
Det här gäller även kära närstående som är viktiga för oss (barn, partner, vänner, arbetsgrupp) till exempel föräldrar med änglalika genier till barn och lärare som inte ser och förstår det vid sin betygssättning.
Slutligen så tolkar vi våra framsteg och positiva handlingar som ett resultat av våra inre egenskaper och förmågor, samtidigt som våra misslyckanden beror med största sannolikhet på yttre omständigheter.