När jag insåg hur sant detta var, att jag inte kan ha ett slut utan att en ny början också startar, även om det finns en övergångstid efter slutet, där jag inte vet vad som kommer, finns det ett nytt och annorlunda ”någonting” som startar. En början, oavsett hur oklar, så börjar den i samma stund som slutet inträffar.
Sen hänger det på mig själv hur länge jag befinner mig i den ”oklara-någonting-perioden”.
Skitjobbigt! Jag har varit i den ”oklara-någonting-perioden” i drygt ett halvår nu, tomhet har blandats med rädslor, ännu mer skitjobbigt!
Sagor med andar i flaskor och feer med trollspön får plötsligt en helt ny innebörd och väcker en stark önskan om att de skulle finnas på riktigt. Tänk om någon liten fin fe viftade med sitt trollspö och fixade mitt ”nya”, min nya start, och att denna lilla fe visste vad som var den rätta och riktiga vägen för mig att gå, så där enkelt, spikrakt och tydligt.
I sagor är det alltid solklart vad som är rätt och vad som är fel, vem som är god och vem som är ond. Det verkliga livet innehåller betydligt fler nyanser, fler val och fler vägar, där de flesta är mer krokiga, än raka, och inte alltid lätta att bedöma vilken som är rätt eller fel. Vägar som leder hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka.
När jag uttrycker att jag inte vet vart jag är på väg i livet, så är jag samtidigt på väg någonstans.
När jag säger att jag inte kan välja, så har jag samtidigt valt att – inte välja.
I detta annorlunda ”någontings början” skulle jag behöva ställa mig frågan:
”Vart är jag på väg just precis nu och är det dit jag vill?”
Idag står jag inför att börja något nytt – utan att veta vad det nya är, utan att veta var det tar mig, utan att veta mycket om någonting.
Idag står jag inför en början på ett nytt förhållande med mig själv, ett uppdrag att leva fullt ut, i linje med det som är jag, mina värderingar, min passion och mina styrkor.
”Vad vill jag göra?”, ”Vad vill jag bidra med?”
Det är början på att hitta min röda tråd och hålla fast vid den – för att jag är nyfiken, för att den känns bra, eller för att jag vet att det finns något där jag bara inte kan släppa.
Det är början på att stå ut med och tillåta ovisshet.
Det är början på att lära mig mitt nästa steg i livet.
Idag står jag inför en början på en livsförändring.
En andra vår, som de säger.
Det är början på något bra.
Jag är på!